Platser

REFERENSPUNKTEN FÖR ENHETEN LAGOM (lgm)

I tider som dessa, då lögner, överdrifter och måttlöshet plågar vårt samhälle, är behovet av fasta och eviga värden stort, trygga referenspunkter som kan ge ledning åt en förvillad allmänhet och osäkra myndigheter. Det sägs ibland att Sverige är kompromissernas land, en samlingsplats för praktiska realister som söker sina rötter, mer hos upplysningstidens Voltaire än romantikens Rousseau, personer, lika skogens träd, som är fast förankrade i verklighetens mylla, även när utopiernas kalla vindar sveper över berg, dalar och myrar.

Sökandet efter sanningen har i omkring 350 år präglat Lunds Universitet. Generationer av studenter, forskare och akademiska lärare har alla målmedvetet strävat efter att få bidra med insatser, stora som små, som tillsammans har skapat dagens lärosäte. Sanningens relativitet har dock varit uppenbar – bergfast tro har allt som oftast vittrat sönder för framsteg inom teknik, medicin och humaniora där ständig omprövning och öppna sinnen utgör själva sinnebilden av ett välfungerande Universitet. Många har liknat utvecklingen vid en pendelrörelse men är inte detta en allt för enkel tvådimensionell förklaring? Är det inte i stället de slumpvisa Brownska rörelserna som bättre illustrerar tillvarons stokastiska variationer?

Men denna osäkerhet skapar ett behov av en fast punkt, en referens som i sin enkelhet kan fungerar som utgångspunkt för både det materiella och andliga fortskridandet.

1992 kunde Uarda-akademien äntligen presentera enheten ”lagom”, förkortat lg,  i form av ett referensmått utmejslat i röd granit placerad i Paradisparken I Lund. Äntligen fick den akademiska världen det mått som man så länge efterlyst, inte minst med tanke på behovet av kalibrering av de avancerade mätinstrument i form av ESS och Max IV som nu uppförs i Lund.